Jag fick aldrig vara Lucia...

När jag gick i skolan och det var dags för lucia tåg och där med val av lucia, visste man med en gång att det redan  var  självklart att  Marie i A klassen eller Lena i C klassen skulle bli valda.
Alla visste ju att en "riktig" lucia var lång och smal och hade långt blont hår  (gärna vågigt)
Jag och mina medsystrar som inte mätte speciellt långt över havsytan och vars hårsvall inte tillhörde den blonda färgsskalan fick vackert foga oss till att vara tärnor...

Hm , ja det gick ju bra det med man slapp ju ha allas blickar riktade emot sig , så om det mot all förmodan skulle råka klia på näsan eller någon annan mer opassande plats under särken så kunde man ju vara ganska säker på att ingen skulle se det.

Jag blev nu mäkta förvånad när min äldsta dotter kom hem och  talade om att hon blivit vald till lucia.
Efter som hon är sin mors avbild så tillhör även hon de som inte är så långa och inte har långt blont hårsvall utan av det mer kortare och mörkare slaget.
det verkar uppenbarligen som om idealen i samhället ( åtminstone när det gäller lucia) har ändrats en del på 25 år i allafall på källeskolan...

image9

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0