Att hantera sina rädslor...Flaschback....
Jag är faktiskt jätte stolt över mig själv....
Den 6 januari skrev jag...
Rädsla innebär ett psykologiskt obehag, precis som smärta innebär ett fysiskt obehag. Men rädslan behöver inte alltid vara så stor att den ger dramatiska reaktioner. Den kan vara liten och uttrycka sig som oro eller olustkänslor.
En metod att hantera sina rädslor är att visualisera fram situationen som man är rädd för, och medvetet styra den till en positiv utgång.
Genom att forma mentala bilder av situationen, kan man flytta fokus från det man är rädd för ska hända till det positiva händelseförloppet i tanken.
Genom att öva sig på att tänka så tar man kontroll över läget, och det stärker självförtroendet inför den verkliga situationen.
Jaaaa! det var nog så jag gjorde i mitt undermedvetna i går kväll när jag hade lovar Åsa att i allafall "försöka" ta in hingstarna i ladan.
Jag hade smått panik ett tag och tänkte att det här klarar jag aldrig, men efter lite peptalk från Åsa i telefonen, bestämde jag mig för att NU GÖR JAG DET.
Jag kan flyga jag är inte rädd!!! Jag kan ta in hingsten jag är inte rädd!!!
Nåja det är ju den Svarta hingsten som jag är mest rädd för och honom släppte jag bara lös (Åsa sa att jag fick det)
Jag var i allafall mäkta stolt i rösten när jag efter en stund ringde upp och sa att de minsann var inhängade allihop.
Om det nu berodde på visualisering eller ej det vet jag inte, men faktum är att jag var inte lika rädd idag.
Idag den 12 April harJAG varit ute i skogen och RIDIT på hingsten!!!
och det gick hur bra som helst, ok jag var ganska så orolig i början, men efter ett tag så släppte min rädsla mer och mer och jag vågade till och med gå ner i vattnet med honom.....:D
Hm, det skrivs en del i tidningar om hur bra det är för barn och ungdomar att rida och hantera hästar, det sägs att flickor som håller till i stallet blir starka och självständiga individer med gott självförtroende och goda chefs egenskaper som vuxna.
Att flickorna bara genom att lära sig att hantera stora djur som hästar skulle få ett större självförtroende är jag helt med på, jag känner bara på mig själv hur otroligt mycket mer jag tror på mig själv nu när jag faktiskt vet att jag fixar att hantera "odjur" som den stora svarta hingsten.
He he vi är ju vänner nu jag och han!!!
Fast snart är han inte längre en stor svart hingst utan en stor Vit hingst eftersom det verkar som om han ändrar skepnad rent bokstavligt.
Att jag alltid har varit extra förtjust i just skimlar gör det hela ännu mer ironiskt, som om han ändrar färg bara för att jag ska gilla honom...
Puss på dig min "vita" springare!!!
