Normer...

Sociala normer, eller bara normer, är ett sociologiskt begrepp för intersubjektiva, allmänt delade, men många gånger underförstådda, regler och förväntningar på beteende som gäller inom en mindre social gemenskap eller i samhället i stort.

Typist Svenskt, att ha normer, om man är "NORMAL" klarar man sig alltid.
Man får inte vara lite över det normala eller lite under för då blir det jobbigt, för andra att hantera.
Men hur vet man då om man är "NORMAL" det beror ju på vem eller vad man jämför med.

Vem bestämmer normerna?
Samhället bestämmer normerna, men vem fan är samället då??
Jag vill inte vara samhället om det ska bestämma över vad människor ska tycka,tänka och känna.
Vi är ju inte livegna, eller?

Slopa normerna och lita på att människan har kraft, tanke och mod nog att fatta de beslut som känns rätt.
Om det mot all förmodan blev fel så får man väl ta i tu med det då, då menar jag ta i tu med, inte stå med pekpinnar och mässa vad var det jag sa...

Man måste våga chansa här i livet och riskera att hamna utanför det NORMALA....














Kommentarer
Postat av: Hon som inte är normal

*ler stilla* Normer hit och omoraliskt dit... Du har så rätt så. Varför vågar inte människan vara stark? Varför vågar man inte gå sin egen väg? Varför ska man vara den som är mest normal av alla, och sedan stå som du skrev med pekpinnen och mässa över de som inte rättar sig efter de rätta normerna. De normer som samhället (människor) anser att man ska leva efter?

Men... Den stora frågan är ändå. varför sitter jag då och gråter för att jag faller utanför normen?

2008-02-08 @ 14:05:40
Postat av: Anonym

Jag kan också känna sorg över att inte vara normal i vissa avseenden, men egentligen ska man ju vara stolt över att våga sticka ut och inte ta sig själv på så stort allvar...

Äh, man ska leva medan man kan snart sitter man som pankis på hemmet och förundras över hur fort allting gick.
Jag sitter hellre där och känner ångest över saker jag gjort än att känna ångest över saker jag inte gjort...:)

2008-02-08 @ 15:05:47
Postat av: Johanna

Jag kan också känna sorg över att inte vara normal i vissa avseenden, men egentligen ska man ju vara stolt över att våga sticka ut och inte ta sig själv på så stort allvar...

Äh, man ska leva medan man kan snart sitter man som pankis på hemmet och förundras över hur fort allting gick.
Jag sitter hellre där och känner ångest över saker jag gjort än att känna ångest över saker jag inte gjort...:)

2008-02-08 @ 15:10:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0