SUPERKOLL

Mornarna hemma oss  är väl ungefär som hos de flesta andra med ungar som ska till skolan, fast lite värre....
Rent ut sagt är det nån sorts oorganiserat kaos som i de flesta fall som tur är slutar med att alla kommer i väg i tid.

Denna morgon var inget undantag, jag som egentligen inte har några lektioner på torsdagförmiddagar hade ett inbokat möte kl 8.30.
I hyfsat god tid kom jag halvägs på väg till carporten på att jag glömt mobilen på laddning.

Jag har ända sen jag var liten alltid haft svårt för att ta det lugnt och allt som oftast springer jag mellan ställen om det är bråttom, som nu.

Så lätt och smidigt som det bara kan bli  kl8 på morgonen rusade jag upp för trappan och snappade åt mig mobilen, lika smidigt gick det inte när jag i samma snabba takt var på väg ner för trappan igen.
Fråga mig inte hur det gick till men plötsligt halkar jag på ett trappsteg och sätter mig rätt på rumpan... AJ!!

Förra torsdagen klättrade man  i  berg och nu kan jag inte ens ta mig ner för trappan utan att hamna på röven...hm

Det blir nog ett rejält blåmärke, tur att ingen såg mig så jag kan behålla detta som en hemlis;)