Till dig som tänker och hoppas...

jag önskar jag kunde säga
att det är en fas vi går igenom
en storm vi måste orka rida ut

oh jag önskar jag kunde säga
att vi klarar det tillsammans
att allting kommer ordna sig till slut

men hur säger man till nån
att här tar vägen slut
och hur säger man till nån
att hjärtat längtar ut

och jag kan inte ljuga för dig
du känner mig allt för väl
om du ser mig i ögonen
så säger dem...
att vi kan bara vara de vi är
så ge mig inga skäl
för vad vi än kallar det
så är det bara ett långsamt farväl

här är din drottning utan krona
likgiltig och trött
en sorglig figur
som du aldrig riktigt mött

och när jag ser mig över axeln
på åren som bara gick
ser jag allt som gick förlorat
men också allt som vi fick

och vad säger man till nån
som vill börja om igen
då det redan är för sent
då man redan är på väg

och jag kan inte ljuga för dig
du känner mig allt för väl
om du ser mig i ögonen
så säger dem...
att vi kan bara vara de vi är
så ge mig inga skäl
för vad vi än kallar det
så är det bara ett långsamt farväl

jag tvår mina händer i kärlekens namn
du kan vinna allt, du förlorar ibland
men vägen som vi färdas på
den leder ingenstans

och jag kan inte ljuga för dig
du känner mig allt för väl
om du ser mig i ögonen
så säger dem...
att vi kan bara vara de vi är
så ge mig inga skäl
för vad vi än kallar det
så är det bara ett långsamt farväl

kanske ordnar det sig tillslut

Kommentarer
Postat av: lillan som bara ville bli kramad

Den här låten gjorde ont i mig en gång... den kom lägligt då jag och någon satt i soffan, en likadan som ni har hemma, där jag inte har någon teve längre nu. Båda blev tysta. Båda visste. Det var en enorm smärta som kom över mig då.
Vår tystnad talade för sig självt. Men jag ville... Jag ville visst fortsätta. Men det fick jag inte för honom.
Det var då det...
*ler stilla*

2007-12-30 @ 14:08:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0