Dagboken

Förra veckan var vi med 4 års programmet på billingen och spelade mossfotboll, boule och grillade korv.
En av mina kollegor sa då att han tycker att det känns som att läsa någons dagbok när man läser någons blogg.

Jag brukar ju dock inte skriva om rikigt allt som händer mig, bara en liten del som jag känner att jag kan dela med mig av, skriver man däremot dagbok så finns det väl ingenting som man lämnar därhän eftersom det inte är meningen att andra ska läsa det man skriver där.

När jag fyllde 7 fick jag en dagbok i present av en kompis när jag hade barnkalas, jag frågade min mamma vad jag skulle med en sån till och hon sa att i den kunde man skriva namnet på den man var kär i och att man sedan skulle låsa den med det lilla låset så ingen skulle kunna se vad man skrivit.
Med spretiga bokstäver präntade jag JOHAN med stora bokstäver och låste sedan omsorgsfullt den rosa boken och la den under kudden.

Någon vecka senare visade det sig att en av mina kompisar hade öppnat boken och läst namnet och sen talat om för resten av gänget att jag var kär i Johan, efter det har jag aldrig mera försökt mig på att skriva dagbok.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0